“Är det dumt att ge sig på tjocka och bra böcker så tidigt i livet att man inte riktigt kan begripa dem? Det tror jag inte. Man kommer ju in i en fascinerande värld och man kan återkomma till den och få klart för sig mycket som man inte begrep från början. Varje omläsning öppnar nya rum i berättelsen. Och den öppnar i bästa fall obekanta rum inom en själv.”
Det började med barndomshemmets bokhyllor och Katrineholms stadsbibliotek. I 24 kapitel förmedlar Kerstin Ekman starka upplevelser som läsandet gett henne, och berättar om böcker hon kommit att älska, böcker som vänner, som tröst – och om hur läsa och skriva hör ihop.